Den 15 december fördelade Stockholms Stad verksamhetsstöd till stadens fria teatrar. Resultatet blev ett nollbud. Ingen höjning av anslaget till teatrarnas verksamhet. Stadens politiker har valt att inom den befintliga budgeten omfördela medel från de teatrar som spelar vuxenteater, till teatrar som spelar för barn och ungdomar. Man har också lyft in nya teatrar i systemet, som länge uppfyllt kraven på att få medel, men som hamnat utanför.

De flesta teatrarna har dock fått oförändrade anslag. Men många verksamheter har nu fått sina anslag minskade.

I realiteten har egentligen hela anslaget minskat, eftersom det inte finns någon kompensation för kostnadsuppräkningar. När fler ska dela på samma kaka minskar det totala utrymmet för var och en.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Kraftiga protester har hörts från de teatrar, som fått sina anslag nedskurna. Både i press – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet – och i annan media har protesterna förts fram.

Frågan är hur detta ska uppfattas och vad det innebär på sikt?

I Stockholms fall kan det leda till att de små teatrarna nu allvar ställs mot varandra. Det gynnar inte någon teaters utveckling – framför allt inte konstnärligt.