blomma
blomma


Kan vi unna oss en ny och fräsch distributionsmodell?

Det är februari i norra Sverige och vi köper och säljer scenkonst på en öppen marknad. Profilteaterns föreställning Ursäkta skulle ni kunna svälta lite tystare – vi försöker faktiskt skapa lite ekonomisk tillväxt här borta! spelar två gånger i ett hotellkomplex med tillhörande mässhall på toppen av ett berg i Sundsvall. Den baseras på politiska serier av Liv Strömqvist och Sara Granér och handlar om effekterna av konsumtionssamhället och det kapitalistiska ekonomiska systemet.

Jag har packat mina gympaskor och mina hundra frågor om sakernas tillstånd på teaterområdet och åkt tåg till Sundsvall för att ingå i arrangörsgruppen. Jag är ny på både mitt jobb och på teaterområdet då jag tidigare främst arbetat inom samtida dans. Profilteaterns föreställning blir en resonansbotten för min upplevelse av den köp-och-sälj-situation som iscensätts på Scenkonstdagar´15. När den spelar är det nästan fullsatt på båda föreställningarna. Profilteaterns framträdande är ett sätt att tacka arrangörerna för det engagemang och intresse de visar scenkonstproduktioner i allmänhet, förklarar en för mig som är ny. Teaterföreningarna arbetar ideellt.

Marknaden för turnerande scenkonst är fri och till stora delar oreglerad precis som den fiktiva Marknaden i Profilteaterns föreställning. Medan ensemblen skuttar runt i mjukt vitt fluff presenteras gångbara produkter. De är nyskapande och unika och kommer med löften om att Marknaden ska visa fortsatt intresse för ensemblens ansträngningar i det vita fluffet. När sedan Marknaden signalerar ointresse är ensemblen beredd att göra nästan vad som helst för att få det tillbaka. Nästan vad som helst.

Under Scenkonstdagar´15 undrar jag om scenkonsten är beredd att tumma lite på vad scenkonst är och kan vara, för att bli en (mer) gångbar vara på en öppen marknad? På lördagen sitter jag i bänkraden och lyssnar till utbudspresentationer. Jag konstaterar att fika kan vara ett intressant produktionsfakta värt att nämnas i sammanhanget. Detta förvånar mig. Ett musikaliskt upplysningsprojekt om var klitoris sitter på en tjej får ett ganska svalt bemötande från salongen medan annan scenkonst möts av större värme, scenkonst som till exempel baseras på en välkänd förlaga eller är traditionellt underhållande. Jag åker tåg hem igen och fingrar på en knapp jag fått efter Profilteaterns föreställning på vilken det står: ”Unna dig ett nytt och fräscht ekonomiskt system”. Jag planerar att sätta den på jeansjackan i vår. Plötsligt får jag en idé: jag vill verka för en mer jämställd, reglerad, genomlyst och upplyst distribution. Jag vill verka för ett ökat ansvarstagande bland arrangörer för frågor om mångfald, representation, demokrati och yttrandefrihet. Jag vill bidra till en ökad professionalisering av arrangörsledet i synnerhet och en ökad solidaritet och kollegial gemenskap på scenkonstområdet i de fyra norrlänen i allmänhet. Kan vi unna oss en ny och fräsch distributionsmodell?

I skrivande stund arbetar Region Västerbotten med att ta fram en ny regional kulturplan för 2016-2019. Som en av två verksamhetsledare för Teatercentrum Norra provar jag att tänka nytt kring arrangörs- och distributionsfrågor. Kanske kommer min upplevelse av Scenkonstdagar´15 att ligga bakom något av det jag, tillsammans med andra aktörer i Västerbotten, ska formulera till Region Västerbottens nya kulturplan. Fortsättning följer.

Christina Degerström, verksamhetsledare
Teatercentrum Norra

PorträttA

Grafikhuset